Posts From February, 2014

  • RSS
  • Add To My MSN
  • Add To Windows Live
  • Add To My Yahoo
  • Add To Google

Statistics

  • Entries (2)
  • Comments (0)

Masken och karnevalen 

Birgitta Holm
Posted by Admin Saturday, February 15, 2014 2:22:00 AM

Karnevalen hör vårvintern till. I Rio de Janeiro äger den rum sju veckor före påsk, vilket i år blir den första till den fjärde mars. Alltsedan medeltiden pågår denna tradition med katolsk anknytning och den har sina starka fästen i städer som Rio, Venedig, Köln, New Orleans.

                 Men karnevalen, den Verkliga, går djupare än så. Dess tidiga syfte var att vara en magisk rit för att betvinga och fördriva de krafter som håller våren tillbaka. Ingenstans borde man alltså ha större skäl att ägna sig åt den än här i det mörka Norden. En vårvinterrit för att luckra upp isarna, blåsa tjälen ur jorden och fylla luften med fågelsång.

Mask

                 Bakom masken kan drifterna släppas loss, det som förenar oss med naturens makter. Som i de karnevaliska lupercalierna i det forntida Rom där man svept i getskinn hyllade guden Faunus. Eller den brasilianska candomblé där man med olika danser och masker firar de naturgudar som man bekänner sig till.

                 Men den karnevaliska masken har ett annat syfte också. I skydd av sina masker har de förtryckta i alla tider kunnat håna makten. Ta ner på jorden det uppblåsta och anspråksfulla. Göra det höga lågt och det låga högt. Masken i karnevalen är ett medel att bryta ner hierakier och driva gäck med de härskande. Inte vapen, men grimasen, parodin, paradoxen, det är karnevalens sätt att ta ner de uppsatta från deras höga hästar.  

                 Den neddragande rörelsen är på samma gång en återfödande. I takt med att sociala hierarkier bryts ner ges utrymme för nya tankar, nya krafter. En ny vår. Karnevalen med sitt tåg av masker är folklig och anarkistisk. Men dess anarki står i tecknet av förnyelse. I karnevalen möts på så sätt det magisk-rituella och det sociala. Den utlevelse som sker tjänar i båda fallen till att bekämpa det förstelnade och ge rum för det växande.

Litteratur: Michail Bachtin, Rabelais och skrattets historia (svensk översättning Lars Fyhr), 1991.

Wikipedia

Nästa vecka: "Maskeraden"

Masken och dansen 

Birgitta Holm
Posted by Admin Saturday, February 1, 2014 11:13:00 AM

Varför dansar vi? undrar vi emellanåt. Vardagligt, när vi ger oss iväg i ur och skur med danspåsen över axeln. Existentiellt, när vårt inre råkar i tumult över en extatisk, eller kapsejsad, tangokväll. En som verkligen ville få svar på frågan var Birgit Åkesson, koreografen som reste ut i världen för att finna dansens egenart och väsen.

Tango Mask

                 Det hon hamnade i var masken.

                 Masken är en del av dansen. På de ställen där dansens ursprung och väsen bäst låter sig studeras, Afrika i synnerhet, är masken och dansaren ett. Dansmasken dansar. Masken förbinder människorna med skaparkrafterna i tillvaron. När masken dansar är det inte för att "föreställa" något eller för att "uttrycka" något. Det är för att dansen är ett sätt att nå kontakt med andliga verkligheter, med osynliga krafter i tillvaron.

                 I Europa har såväl scendansen som sällskapsdansen fjärmat sig från ursprunget. Den har blivit konstart eller umgängesform, uppträdande eller rekreation. På de håll i världen där den enligt Birgit Åkesson står nära sitt väsen eller ursprung förhåller det sig annorlunda. Där är dansen ett sätt att undersöka världen, att leva, att möta kosmiska och existentiella dramer.

                 Jag undrar om inte av danser i vår kultur tangon är den som mest har behållit sitt samband med detta väsen. Därmed också sin släktskap med masken. Tangon är i sig en maskering. När jag lämnar över mig åt abrazon och går upp i musiken får jag en förhöjd identitet. Jag är inte en annan än mig själv men jag är mer än mig själv.

                 Tangon som mask räcker en lång väg för att förbinda mig med något överpersonligt. Men även tangon riskerar att trivialiseras. Eller att teatraliseras. Eller att fundamentaliseras. Då och då behöver även den lyftas ur sin vardaglighet eller sina stelnade former. Befrias så att den på nytt blir det som förbinder oss med de skapande krafterna i tillvaron. 

Litteratur: Birgit Åkesson, Källvattnets mask, 1983 

(Nästa gång: "Masken och karnevalen")

Birgitta Holm