Masken och karnevalen

  • RSS
  • Add To My MSN
  • Add To Windows Live
  • Add To My Yahoo
  • Add To Google

Statistics

  • Entries (2)
  • Comments (0)
Posted by Admin Saturday, February 15, 2014 2:22:00 AM

Birgitta Holm

Karnevalen hör vårvintern till. I Rio de Janeiro äger den rum sju veckor före påsk, vilket i år blir den första till den fjärde mars. Alltsedan medeltiden pågår denna tradition med katolsk anknytning och den har sina starka fästen i städer som Rio, Venedig, Köln, New Orleans.

                 Men karnevalen, den Verkliga, går djupare än så. Dess tidiga syfte var att vara en magisk rit för att betvinga och fördriva de krafter som håller våren tillbaka. Ingenstans borde man alltså ha större skäl att ägna sig åt den än här i det mörka Norden. En vårvinterrit för att luckra upp isarna, blåsa tjälen ur jorden och fylla luften med fågelsång.

Mask

                 Bakom masken kan drifterna släppas loss, det som förenar oss med naturens makter. Som i de karnevaliska lupercalierna i det forntida Rom där man svept i getskinn hyllade guden Faunus. Eller den brasilianska candomblé där man med olika danser och masker firar de naturgudar som man bekänner sig till.

                 Men den karnevaliska masken har ett annat syfte också. I skydd av sina masker har de förtryckta i alla tider kunnat håna makten. Ta ner på jorden det uppblåsta och anspråksfulla. Göra det höga lågt och det låga högt. Masken i karnevalen är ett medel att bryta ner hierakier och driva gäck med de härskande. Inte vapen, men grimasen, parodin, paradoxen, det är karnevalens sätt att ta ner de uppsatta från deras höga hästar.  

                 Den neddragande rörelsen är på samma gång en återfödande. I takt med att sociala hierarkier bryts ner ges utrymme för nya tankar, nya krafter. En ny vår. Karnevalen med sitt tåg av masker är folklig och anarkistisk. Men dess anarki står i tecknet av förnyelse. I karnevalen möts på så sätt det magisk-rituella och det sociala. Den utlevelse som sker tjänar i båda fallen till att bekämpa det förstelnade och ge rum för det växande.

Litteratur: Michail Bachtin, Rabelais och skrattets historia (svensk översättning Lars Fyhr), 1991.

Wikipedia

Nästa vecka: "Maskeraden"

Comments

Comments are closed on this post.